14 Leander Mandelholm

Smedmästare. Blev 70 år.

Äktenskap med 15 Anna Maria Mandelholm (1889 - 1973)

Noteringar

18840619-331
Mandelholm, Leander
Väghult 1:10
Död 6/4 1955.
Kyrkobokförd i Kyrkhult, Kyrkhults kn (Blekinge län, Blekinge).
Född 19/6 1884 i Ringamåla (Blekinge län, Blekinge).
Gift man (31/12 1910).
Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2010:
Kyrkhult, Olofströms kn (Blekinge län, Blekinge)
Födelseförsamling i källan:
Ringamåla (Blekinge län)
Källor:
DB, FS / DOR 52-60
------------------------------------------------------------------------------------

FRÅN VÅR HEMBYGD KYRKHULTS HEMBYGDSFÖRENING ÅRSSKRIFT 2013

SMEDMÄSTARE Leander Mandelholm
av Siv Bergenek

Smedyrket gick ofta i arv från far till son och så var det även under några generationer i min släkt. Min farfar Leander Mandelholm byggde sin smedja i Väghult 1911. Han var verksam i 44 år och då han avled 1955, lades smedjan ner.

Leander Mandelholm föddes den 19 juni 1884 i Pieboda Ringamåla som nummer åtta i en syskonskara på elva. Fadern var smeden Karl Julius Mandelholm (1840-1912) och modern hette Maria Pålsdotter (1844-1899). Leander växte upp i det hus som fadern byggt. Hans farfar Bengt Mandelholm hade varit gårdssmed i Elleholm. Om även Leanders farfarsfar Magnus Bengtsson varit smed är hittils okänt för mig. Leander började i första klass i Långeboda skola i Ringamåla 1891. Det var en halvtidsläsande folkskola och det förklarar varför efter sju år fick avgångsbetyg för åk 4. Afgångsbetyget är daterat den 5 maj 1898 med godkända insikter öfver minimikursen. Det var godkänt i alla ämnen bortsett från svenska språket där han hade med beröm godkänd. Vidare hade han uppvisat god flit och mycket gott uppförande. Betyget är underskivet av B O Tillström, folkskollärare samt uppvisat för ordförande i skolrådet Wahlström.
Efter skolavslutningen var det dags för Leander och hans jämnåriga att gå och läsa för prästen. De konfirmerades i Ringamåla kyrka och det var deras lärare som spelade på orgeln. B O Tillström var förutom folkskollärare även kantor och poststationsföreståndare i Ringamåla. Året därpå, när Leander var knappt 15 år, drabbades familjen av stor sorg då hans mamma Maria Pålsdotter avled. Leanders yngre syskon Oscar Lorentz var 13 år och Jenny Ottilia endast 11 år gammal. De första grunderna i smedyrket lärde han av sin far hemma i smedjan i Pieboda. Under 1909 arbetade han hos smedmästare Peter Johan Lindberg (1870-1971) i Lönsboda. Hur många år han var där är obekant men det kan ha varit hos Lindberg som han gick sin gesällutbildning. Leander gjorde sin militärtjänst i Karlskrona 1908. Året därpå åkte den 25-årige smeden Leander Mandelholm till Alnarp och gick utbildning till hovslagare.

Utbildning till hovslagare
”Hovslagarens yrke är ej lätt. Han ska snabbt bedöma, hvad för beslag som i hvarje fall erfodras, men hofvar såväl som benställningar variera i all oändlighet, och beslaget skall rätta sig därefter. Skall han blifva duglig i sitt yrke, måste han äga vissa förutsättningar, såsom godt ögonmått, god kroppsstyrka och öfning i smide”.
HOFBESLAGSLÄRA, BERGMAN 1905

Leander var utbildad smed och detta var ett absolut inträdeskrav. Hovslagarutbildningen på Alnarp hade startat redan 1864 med Olof Petersson Bendz som initiativtagare. Utbildningen bedrevs i slottsliknande byggnader ritade av domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall. Utbildningen lades ned 1954 och idag är skostallet och smedjan ett uppskattat museum. Kursen varade i sex månader för de militära och tre månader för övriga som redan var utbildade smeder. P O Nilsson och Gustav Björklund hette två instruktörer som 1908 lärde ut hovslagarens speciella konst på Alnarp. Förutom den praktiska utbildningen om hur man skor en häst, läste de också om hästens anatomi, fysiologi, psykologi och om hästens sjukdomar. Det var viktigt att smeden inte med kniv eller söm skadade de mjuka delarna i hästens hov, för då kunde detta skada hästens gång. De skulle vara uppmärksamma på hovens form och på hästens sätt att föra sina fötter på marken. Det var en bra utbildning och Leander var allmänt känd i bygden för sitt fina handlag och samarbete med hästarna han skodde.

Frieri, Giftermål och familj
I ett brev februari 1909 skrev Leander till sin älskade Anna: Jag kommer hem på lördag. Kan du möta mig vid tåget då? Jag vill tala med dig om en sak då Anna. Friade han då? I ett annat brev några månader senare skrev han: Men den dagen kommer då vi också ska ha ett litet hem, hvar det blir vet blir vet jag inte ännu men jag ska nog försöka ställa det till det bästa. Fast vi är fattiga både du och jag ska det nog gå, bara vi får ha hälsan. Leander Mandelholm och Anna Augustsson vigdes på nyårsafton 1910. Den första tiden hyrde de hos sömmerskan Inga och hennes far i Väghult. Dottern Elin föddes där i maj 1911. Byggandet av boningshus och smedja var då redan igång. När de den 1 oktober 1911 flyttade in i huset Annelund 2, blev de grannar med Inga och det blev en bestående vänskap. Ungefär samtidigt flyttade blivande sågverksdirektören Bernt Svensson till Väghult. De blev grannar och vänner för livet, liksom lantbrukare John Ericsson med sin häst Svante.
Sömmerskan Inga sydde en dopklänning till Elins dop och denna kom att bli en kär släktklenod som fortfarande används efter mer än 100 år. När fadern smedmästare Karl Julius Mandelholm avled i Ysnamåla den 8 februari 1912 var Leander en etablerad man. Han var gift med sin Anna, hade en dotter på nio månader, nybyggt boningshus och egen smedja i Väghult. Mellan åren 1911 och 1931 föddes åtta barn i familjen. Efter dottern Elin, föddes min pappa Car Erik den 10 maj 1913. Därefter kom fem döttrar på rad Inez 1916, Nanna 1918, Lisa 1921, Lilly 1924 samt Mimmi 1926. Efter ytterligare fem år föddes sonen Helge 1931. Alla barnen gick i den nya Kåreboda skola som stod färdig 1904 och skolvägen var 3-4 kilometer lång. Från 1918 till 1937 hade smedfamiljen i Väghult ett eller flera barn i skolan och det blev många examensdagar att deltaga i för föräldrarna. Barnen saknade aldrig lekkamrater och i den stora trädgården fanns gott om blommor, bärbuskar och olika odlingar. De hade ko, gris, höns, katt och oftast en hund.

Smedlivet
I farfars smedja rådde alltid en mycket god ordning där hamrar, släggor, skrotmejslar och andra verktyg hade sin speciella plats men det var ett smutsigt och ansträngande arbete. Han gick ut tidigt varje morgon för att förbereda dagens arbete. När han sedan kom in efter någon timme, var det för frukost och för att tillsammans med sin hustru lyssna till morgonandakten på radion. Det fanns mycket gott om hästar hos bönderna då han startade smedjan 1911 och det var traktens bönder som var smedernas största uppdragsgivare. Förutom hästarna som skulle skos, tillverkade han vagnar, jordbruksredskap, maskiner samt yxor och hackor. Dessa behövde ibland repareras likson de mjölkspannar som alla hushåll hade. Han gjorde ett stort antal grindar samt siffror, bokstäver och figurer för att sättas på husväggar.
Smederna visste när det skulle bli extra efterfrågan på deras tjänster. När den första snön och tjälen kom på hösten, blev det hektiskt för då skulle hästarna ”skärpskos”.
Det blev en väldig rusning till vagnsmakare och smeder 1922. Då blev det lag på att alla arbetsvagnar ”boltavagnar” skulle ha bredare hjul, minst tre tum breda. I Kyrkhults kommun fanns under 1930-talet fem smeder och de fanns i Hemsjö, Röshult, Kyrkhult, Vilshult och Väghult. Kanske träffade farfar de andra Kyrkhultssmederna under det stora smedmötet som sommaren 1937 samlade ett hundratal smeder på Hotel Norreport i Karlshamn. Många bönder hade sin fru med sig då de kom till smedjan. Eftersom arbetet tog en stund, följde Leander dem oftast in och bad hustrun bjuda på kaffe.

Smed, pappa och vän
Smedjan var en farlig arbetsplats och barnen var förbjudna att gå in i den, berättar min faster Nanna. I december 1920 erbjöds Leander av lantbrukare John Ericsson att åka med på inköpsresa till Karlshamn. Min pappa som då var 7 ½ år fick också följa med men först efter att lov beviljats av hans lärarinna. Det blev en gnistrande vacker och kall slädfärd till Karlshamn och det var hästen Svante som gjorde jobbet och drog. De viktigaste inköpen gjordes i Alfred Östenssons järnhandel på Drottninggatan i Karlshamn. Där inhandlades hästskor och söm samt allt annat som behövdes i smedjan. För detta betalade Leander nästan 600 kronor vilket i 2010 års penningvärde motsvarar 9809 kronor och han betalade som alltid kontant. När min pappa skulle konfirmeras den 10 december 1926, var hans mamma inlagd på sjukhuset i Karlshamn. Sömmerskan Inga hade sytt en kostym med långbyxor och Leander hade varit med sin son i Karlshamn och inhandlat frackskjorta med stort bröst, manschetter och en hög krage. Min pappa har berättat om konfirmationsdagens morgon, om hur Leander kom in från smedjan. Han hade under flera timmar arbetat med att göra i ordning hästskor. Det blir många som vill ha hästarna skodda idag men var inte ledsen för det pojk. Jag kommer in om en stund och hjälper dig med kragtyget. Sedan får du gå, så tar jag cykeln och kommer till Kyrkhult när det blir tid. Bönderna får vänta. Ja det var besvärligt att passa in krag- och nackknappar i den styva kragen har min pappa berättat och hans fars fingrar var inte heller så rena. Leander kom i tid till konfirmationen. Han besökte även gudstjänsten med konfirmandernas första nattvardsgång på söndagen. Det väckte stor uppmärksamhet när han gick fram ensam till nattvarden. Hade ”smen” blivit änkeman? Undrade många. Min faster Nanna minns sin far som generös och givmild och det gällde både familjen, vänner och den stora kundkretsen. Han var stäng men rättvis och ordningsam. Ordningen omfattade förutom barnen, även papper, pennor, verktyg och andra saker både inomhus och ute i smedjan. Äldsta dottern Elin fick gå i en hushållsskola och sedan köpte Leander ett café i Karlshamn som fick namnet Café Mandelholm, och där fick döttrarna möjlighet att arbeta. Makan Anna arbetade där ibland på lördagar och då kom bilen som Leander köpt till sonen Carl 1931 väl till pass. Leander var varmt religiös och lyssnade alltid tillsammans med sin Anna på både morgonandakter och radiogudstjänsten då dessa sändningar hade startat. På senare år var Anna och Leander intresserade av att besöka olika kyrkor runt om i bygden. Vid begravningar var det oftast han som höll uppskattade tal vid båren. Anna och Leander ”kurade skymmning” varje dag. Det var rofyllt men inte så roligt för barnen som då måste hålla sig lugna och tysta. Svärmor Ingrid bodde ensam i en liten stuga i Pieboda, vilket oroade Anna och Leander då svärmodern inte ville flytta hem till dem, köpte han en gammal ryggåsstuga i närheten och byggde om till torp. Svärmodern vägrade att flytta dit men i början av maj 1939 skickade hon bud, att nu kunde de komma och hämta henne. Hon bäddades ner i salen, blev medvetslös och dog 2 dagar senare. Innan hon hämtades till begravningen ställdes kistan på verandan och Leander samlade familjen och höll en liten andaktstund. Leander gjorde inga längre resor men besökte gärna böndernas kalas, smedmöten och barnbarnens dop. På somrarna var besöken av de åtta barnen och 19 barnbarnen många i Väghult. Tre döttrar och en son hade flyttat en bit norröver, till Växjö, Linköping, Stockholm och Hallsberg medan de andra tre döttrarna och den andra sonen stannade kvar i Blekinge livet ut. De var bosatta i Horsaryd, Listerby, Karlshamn och Olofström.

Krafterna avtar
I brevet till sin käresta 1909 hoppades Leander ju på att han och Anna skulle få ha hälsan. Bortsätt från astma så var han frisk men skärtorsdagen 1955 avtog krafterna. Han krattade som vanligt gårdsplanen inför helgen men när han kom in kände han sig dålig. Han lade sig att vila och bad Anna att ringa till sonen Carl på bruket i Olofstöm. Carl hann dit och fadern somnade in i kretsen av sin familj på eftermiddagen den 6 april 1955. Han begravdes den 14 april och ett fint tal hölls vid båren av grannen och vännen Bernt Svensson. Sedan 1973 vilar även hustrun Anna i graven på Kyrkhults kyrkogård. Graven är kulturminnesmärkt och ska bevaras för framtiden.

Tal vid båren av Bernt Svensson:
”Leander Mandelholm – vän och granne! Hastigt och oväntat kom dödsbudet, en arbetshedersman har gått bakom det fördolda. Arbetsamhet och rättrådighet har varit ditt motto. Över ditt handslag har vilat något trofast som man kunde lita på och bakom den kärva ytan klappade ett kärleksfullt fadershjärta, alltid redo att göra det bästa. För 45 år sedan kom vi samtidigt till Väghult, där du för vänner och grannar utfört din livsgärning som söker sin like. Från tidig otta till sena kväll har ditt arbete klingat och givit eko. Du har varit en arbetshjälte. Vi tackar dig för ditt goda föredöme och stora tillmötesgående. Du önskade och bad – om att det var guds vilja – att slippa en lång och plågsam sjukbädd. Du blev bönhörd. Strax efter du hört morgonandakten och med din klara stämma deltagit i sången vid sidan av din maka, kom den av oss alla väntade gästen och klappade på för att hämta en kär make och far. Under klara tankar fick du taga avsked av dina kära och stilla insomna och med en stilla bön från hjärtat överlämna dig. När sjukdomen ansätter blir ej bönerna långa, endast jesu tänk på mig och svaret kommer genast idag som på första långfredagen när bönen kommer från ett botfärdigt hjärta och en stark orubblig tro. Lugnt gick du över gränsen. Vi hoppas och önskar att du får fira långfredagen och påskens stora seger och deltaga i sången däruppe bland den stora vita skaran. Tack för vad du varit. Vila i fred”. 145:1

Det är snart 60 år sedan hammarslagen tystnade för gott i Väghults smedja. De flesta av farfars arbeten är borta eller okända för oss barnbarn. Jag har sett grindar tillverkade av honom i Väghult, hos min faster Elin och hemma hos oss. Grinden vid mitt barndomshem i Olofstöm var svartmålad men senare silverfärgad. Den nuvarande ägaren till Ripvägen 4 hittade grinden i ett förråd. Han har blästrat och målat och nu sitter grinden åter på sin plats och minner om farfars stolta gärning.

Källor:
Foton, brev och samtal med släktingar.
Vår hembygd 1985.

Personhistoria

Källor